söndag 7 oktober 2012

Bloggkommentar och artikel i The Economist om Warren Buffet


Warren Buffets hemlighet

Många investerare har Warren Buffet som idol. Hur har han gjort? Tre forskare vid Yale University har kört dataprogram på alla hans kända investeringar sedan 1976 och tror sig ha kommit på mönstret. Hemligheten är Beta!. Men använt på ett helt annat sätt än de flesta investerare gör och gjort!
Beta använt på konventionellt sätt har flera investerare gjort under åren.
Redan för trettio år sedan talade en av Olof Stenhammars medarbetare när optionshandeln introducerades i Sverige att BETA-talet är det viktigaste. För såväl aktie- som optionsvinster.
Men har Warren Buffet använt Beta så? Vad är det forskarna kommit på, som är helt tvärtemot den vedertagna sanningen.
Tidskriften Aktiespararen publicerar i varje nummer i sina tabeller ett aktuellt Beta-tal för alla svenska börsnoterade aktier.
Beta-talet visar hur mycket en aktie kommer att cirkulera kring framtida index-rörelser på grundval att tidigare uppförande.
Ett högt Beta, så går aktien upp mer vid index uppgång än index indikerar den borde.
Är beta-talet på en aktie 0,6 och index går upp 0,5 procent, så bör aktuell aktie gå upp med 3 procent. Blev det rätt nu. Det bästa med Redeye är att man blir rättat direkt av skribenter som kan bättre.
Men nu till själva POÄNGEN med Warren Buffet och BETA:
När andra investerare letat aktier med höga BETA för att göra snabb vinst, så har Waren Buffet gjort tvärtom. Han har letat aktier med låg BETA.
Varför? Jo, kvalitetsaktier med låg BETA går under långa loppet ALLTID från att vara en låg-Beta-akte till en hög-Beta. Under en tio års period eller längre!
Den som köpt en låg-beta aktie av högsta kvalitet kan bara sitta och invänta uppgången om tio - 20 år.
Men blir inte det kostsamt. Nej. Här är en ytterligare hemlighet om Warren Buffet. Han har hela tiden lånat pengar till sina aktieköp. Tvärtemot vad alla tror!
Om han köpt en kvalitetsaktie med lågt Beta men med säker utdelning så har utdelningen betalt räntan och han, Warren Buffet, har bara suttit och inväntat aktiens högre kursuppgång. Det har han gjort alldeles gratis. Det har inte konstat honom ett öre.
Det här läser jag i senaste numret av The Economist (utkom 27 september 2012) som i sin tur har tagit del av en akademiska avhandlingen från Yale Universitet som alla läsare här på Redeye kan läsa i original på nätet genom att slå på forskarnas namn: Frazzini, Kabiller och Pedersen.
Warren Buffet har aldrig, menar forskarna, gått ut med hur viktig belåningen är vid sådan här extrem värdestegring som Warren Buffet uppvisat.
Min blogg-kommentar blir:
Den legendariske Elextrolux-chefen Hans Werthén blev ju som underhuggare i Wallenbergs-sfären privat mycket förmögnare än Wallenbergs-familje-medlemmarna själva blev privat.
Ingeting är nytt under solen och visste Hans Werthén samma sak Warren Buffet.
Alla varnar för belåning. Hans Werthén var högt belånad och fick kritik för det.
Han svarade: Köper man en aktie som ger 3 procent i utdelning och samtidigt betalar 3 procent i ränta, så är det ju fullständigt ofarligt och kostar ingenting.
Det är så man blir rik sa Hans Werthen. Men så har aldrig Warren Buffet sagt, men han har uppenbarligen gjort det.
Jag gratulerar alla Redeye-besökare som ännu inte sett artikeln i The Economist eller läst forskarnas avhandling på nätet. Ni har stor njutning att se fram emot. Porr för aktieintresserade skulle jag vilja kalla det. Mycket intellektuellt upphetsande!

Warren Buffets hemlighet



Buttonwood

The secrets of Buffett’s success

Beating the market with beta

IF INVESTORS had access to a time machine and could take themselves back to 1976, which stock should they buy? For Americans, the answer is clear: the best risk-adjusted return came not from a technology stock, but from Berkshire Hathaway, the conglomerate run by Warren Buffett. Berkshire also has a better record than all the mutual funds that have survived over that long period.
Some academics have discounted Mr Buffett as a statistical outlier. Others have simply stood in awe of his stock-picking skills, which they view as unrepeatable. But a new paper* from researchers at New York University and AQR Capital Management, an investment manager, seems to have identified the main factors that have driven the extraordinary record of the sage of Omaha.
Understanding the success of Mr Buffett requires a brief detour into investment theory. Academics view stocks in terms of their sensitivity to market movements, or “beta”. Stocks that move more violently than the market (rising 10%, for instance, when the index increases by 5%) are described as having “high beta”, whereas stocks that move less violently are considered “low beta”. The model suggests that investors demand a higher return for owning more volatile—and thus higher-risk—stocks.
The problem with the model is that, over the long run, reality has turned out to be different. Low-beta stocks have performed better, on a risk-adjusted basis, than their high-beta counterparts. As a related paper illustrates, it should in theory be possible to exploit this anomaly by buying low-beta stocks and enhancing their return by borrowing money (leveraging the portfolio, in the jargon).
But this anomaly may exist only because most investors cannot, or will not, use such a strategy. Pension schemes and mutual funds are constrained from borrowing money. So they take the alternative approach to juicing up their portfolios: buying high-beta stocks. As a result, the average mutual-fund portfolio is more volatile than the market. And the effect of ignoring low-beta stocks is that they become underpriced.
Mr Buffett has been able to exploit this anomaly. He is well-known for buying shares in high-quality companies when they are temporarily down on their luck (Coca-Cola in the 1980s after the New Coke debacle and General Electric during the financial crisis in 2008). “It’s far better to buy a wonderful company at a fair price than a fair company at a wonderful price,” he once said. He has also steered largely clear of more volatile sectors, such as technology, where he cannot be sure that a company has a sustainable advantage.
Without leverage, however, Mr Buffett’s returns would have been unspectacular. The researchers estimate that Berkshire, on average, leveraged its capital by 60%, significantly boosting the company’s return. Better still, the firm has been able to borrow at a low cost; its debt was AAA-rated from 1989 to 2009.
Yet the underappreciated element of Berkshire’s leverage are its insurance and reinsurance operations, which provide more than a third of its funding. An insurance company takes in premiums upfront and pays out claims later on; it is, in effect, borrowing from its policyholders. This would be an expensive strategy if the company undercharged for the risks it was taking. But thanks to the profitability of its insurance operations, Berkshire’s borrowing costs from this source have averaged 2.2%, more than three percentage points below the average short-term financing cost of the American government over the same period.
A further advantage has been the stability of Berkshire’s funding. As many property developers have discovered in the past, relying on borrowed money to enhance returns can be fatal when lenders lose confidence. But the long-term nature of the insurance funding has protected Mr Buffett during periods (such as the late 1990s) when Berkshire shares have underperformed the market.
These two factors—the low-beta nature of the portfolio and leverage—pretty much explain all of Mr Buffett’s superior returns, the authors find. Of course, that is quite a different thing from saying that such a long-term performance could be easily replicated. As the authors admit, Mr Buffett recognised these principles, and started applying them, half a century before they wrote their paper. 

Nordic Update - Nordea fortsatt positiv till Novo Nordisk

Nordic Update - Nordea fortsatt positiv till Novo Nordisk

Enligt Nordeas uppfattning bjöd EASD diabeteskonferensen i Berlin på ett starkt positivt nyhetsflöde från Novo Nordisk. Banken upprepar rekommendationen Starkt Köp med riktkurs 1095 danska kronor. Nordea räknar med att ett hyggligt nyhetsflöde under fjärde kvartalet vilket kan driva upp aktien. Novo Nordisk steg 1,5 procent till 941 danska kronor.

Ålandsbanken köprek på Readsoft

Ålandsbanken inleder bevakning av Readsoft med en köprekommendation. Bankens prognoser för 2013-2014 ger en avkastning på eget kapital på 18-19 procent vilket inte återspeglas i nuvarande värdering av aktien. 

Ålandsbanken räknar med att Readsoft ska kunna fortsätta växa något snabbare än sin marknad, det vill säga cirka 10 procent per år, under åren 2013-2015. Efter genomförd produktintegration med förvärvade foxray och en effektivisering av FoU ser banken att rörelsemarginalen ökar till 11,5-12,5 procent med bas i en stärkt bruttomarginal från 2013 och framåt. Ålandsbanken skriver i sitt morgonbrev att det är möjligt att aktiekursen kan komma ned något ytterligare under fjärde kvartalet, men potentialen framåt motiverar köprekommendationen

http://www.stockpicker.se/showspmu.aspx


Världen är satt i pant - söndagskrönika av Andreas Cervenka


Världen är satt i pant

En enkel tumregel i finansvärlden lyder: ju tråkigare någonting verkar desto viktigare är det. En i högsta grad triangelmärkt företeelse kan få stora konsekvenser för världsekonomin.
Låna av dig själv! Så lyder det enkla lockropet från en av Sveriges pantbanker. Stövla in med en gammal avlagd klackring i guld och kom ut några minuter senare med hundralapparna i näven.
På samma princip vilar faktiskt en stor del av det moderna finansiella systemet. Men det är, som ni kanske redan har anat, aningen mer komplicerat. Ett seminarium med titeln ”The global safe asset collateral crunch” för inte direkt tankarna till ett fullsatt och somrigt Folkets Park med en uppsluppen Lasse Berghagen på banjo som publikvärmare. Även om ämnet berör fler än vad man kan tro.
Här ligger den kanske största förklaringen till finansbranschens framfart: den är inte särskilt visuell. Be en duktig mimare illustrera ett syntetiskt swapkontrakt och det kan bli problem. Denna snårighet gör det lätt att ta betalt, men också väldigt svårt att förutse krascher eftersom det är så få som faktiskt orkar sätta sig in i det finstilta.
Att världsekonomin blivit beroende av en mer sofistikerad version av pantbanken kom därför lite som en överraskning efter finanskrisen.
Det handlar i grunden, precis som med klackringen, om att omvandla tillgångar till reda pengar.
För att i detalj redogöra för detta dåligt upplysta hörn av den globala finanslekplatsen krävs en heldag, ett blädderblock stort som en tennisbana och regelbundna insatser med vattenkanon för att hålla åhörarna vakna.
En ägare av en statsobligation kan exempelvis frigöra kontanter genom att sälja och i samma stund förbinda sig att senare köpa tillbaka obligationen till ett i förväg bestämt pris. I praktiken ett lån med statspappret som säkerhet. Liknande affärer kan göras med många andra typer av värdepapper, och samma säkerhet kan återanvändas flera gånger i en lång kedja av transaktioner.
Om det verkar svårt kan det bero på att det är det. Ett samlingsnamn på denna verksamhet är skuggbanker, ett banksystem utanför bankerna. För att i detalj redogöra för detta dåligt upplysta hörn av den globala finanslekplatsen krävs en heldag, ett blädderblock stort som en tennisbana och regelbundna insatser med vattenkanon för att hålla åhörarna vakna. Aktörer på denna jättemarknad är alla som vill låna eller har pengar att placera; banker, hedgefonder, försäkringsbolag, pensionsförvaltare, storföretag, stater. Mycket av pengarna kommer alltså indirekt från dig.
Skuggbanksystemet växte snabbt under åren före krisen och blev större än den vanliga banksektorn. Detta fenomen bidrog starkt till den ökande skuldsättningen i världen och den våldsamma kraschen när allt sprack. Systemet är nämligen beroende av att det finns en stor mängd värdepapper som kan belånas, och som ses som säkra. Detta har beskrivits som finansvärldens smörjmedel. När krisen slog till 2008 visade sig många högt klassade tillgångar vara skräp. Skuggbankernas lånemaskin tvärstannade, vilket i sin tur drog med sig vanliga banker som blivit beroende av finansiering från sina mer ljusskygga kusiner. Världens centralbanker fick rycka ut för att täcka upp.
I takt med att krisen övergått i en statsfinansiell skuldhärva har problemet blivit värre, tillgången på bra säkerheter har minskat och efterfrågan ökat.
Skuldsatta länder har fått sänkta kreditbetyg vilket gjort att korgen med verkligt trygga tillgångar har blivit allt lättare. Banken Credit Suisse uppskattar i en analys att den totala mängden så kallat supersäkra värdepapper i euro och dollar har krympt med 45 procent, från 22 000 miljarder dollar år 2007 till 12 000 miljarder dollar.
Mycket säkerheter har sugits upp av centralbanker där krisdrabbade banker pantsätter allt av värde för att få låna. Europeiska centralbanken ECB har gradvis tvingats sänka kvalitetskraven. För att återgå till pantbanksanalogin går det numera även bra att låna på gamla Jan Guillou-pocketar, bakmaskinen från julen -88 eller andra valfria favoriter i garaget.
I hela världen råder nu brist på säkra tillgångar, och om de som är kvar är det slagsmål, vilket är en förklaring till de extremt låga räntorna på statsobligationer.
Och värre blir det. Enligt en studie av Internationella Valutafonden IMF kommer världens banker att behöva öka sina innehav av säkra statspapper med upp till 4 000 miljarder dollar för att leva upp till skärpta regelverk.
Varför ska då vanliga medborgare bry sig om denna abstrakta räkneexercis? Därför att det kan vara en orsak till varför krisen är så seglivad. Forskare på IMF har visat att beroendet av skuggbankerna och bristen på säkra tillgångar är en viktig förklaring till varför centralbankernas massiva stimulanser inte biter. Saker fungerar inte som man tidigare trodde. Lånemaskinen står och hackar och pengarna når inte ut där de skulle kunna göra nytta. Det betyder i sin tur att företag inte anställer, arbetslösheten består, lukten av brända bildäck och tårgas hänger kvar över södra Europas huvudstäder. En i högsta grad konkret verklighet.
För 20 år sedan handlade en ekonomisk studiecirkel hos ABF kanske om lönebildning och arbetsmarknad. Snart kan det vara lika relevant att diskutera belåningsgraden i den globala repomarknaden. För att citera Bob Dylan: the times they are a changin.


fredag 5 oktober 2012

France Telecom bra direktavkastning



P/E ca 7 jämfört med TeliaSoneras ca 9
Utdelning ca 11% jämfört med TeliaSonera ca 6%. Addera att Telia är lite i blåsväder. Jag valde nu att gå in med en liten post då hög belåning möjliggör detta.




Jag har funderat på France Telecom tidigare, men nu när jag såg att aktien är ca 7% över AYL och jag nån pressrealese att man ska anställa 4000 de kommande åren slog jag till.


Anmärkning: France Telecom har sänkt utdelningen till att nu vara 10-11%, om den gamla utdelningen behållts hade bolaget varit i absolut toppklass bland högutdelarna.





Svd - FRANCE TELECOM: PLANERAR ATT ANSTÄLLA 4.000 UNDER 2013-2015

Orange.com - investors and analysts


Slutsats: Det ser ut att vara ett hyfsat bra läge, speciellt på lång sikt, att gå in i France Telecom för närvarande. Jag har inte djupdykt, men det är ett stort företag med verksamhet i ca 35 länder, och ur ett Schiller-P/E tals perspektiv ser det bra ut nu. Självklart kan aktien nog gå ner mer, men sänkt utdelning pga försämrade omständigheter och samtidigt tron på tillväxt med kvittot nyanställningar kommande år gör att jag tänker hålla ett mindre innehav framöver.





Fortsatt bevakning av Seagate





Läste en intressant kommentar av en contributor på Seeking Alpha, där han använder sälj-optioner för att accumulera innehav i företag han tror på långsiktigt. 





Han tror på ett fall från 30 usd nu neråt 25-26 usd stöd enligt ta och hans förslag är utfärdande av sälj-optioner på $1.35 för $26 och $1.10 för $25 vilket ska ge ett GAV på ca $24,28 och utdelning runt 5,3%.

onsdag 3 oktober 2012

Centrais El (ElectroBras)






Fortfarande runt 3 årslägsta. Med P/E under 4 och med en direktavkastning (om inte udelningen dragits in) på 11% är ett köp lockande. Jag har dock inte hunnit sätta mig in mer i detaljer så avvaktar i brist på info och brist på tillgängligt kapital i min redan högbelånade portfölj.



Electrobras har sämst kursutveckling av alla USA noterade brasilianska bolag.


Brazil’s Best Performing ADRs
Net (NETC): 36.67% YTD
Cosan (CZZ): 34.31% YTD
Tam Airlines (TAM): 34.25% YTD
Cemig (CIG): 21.64% YTD
Pão de Açucar Group (CBD): +19.87% YTD
Brazil’s Worst Performing ADRs
Eletrobras (EBR): -33.46% YTD
CSN (SID): -32.39% YTD
Gol Airlines (GOL): -25.78% YTD
TIM Holdings (TSU): -24.42% YTD
Gerdau (GGB): -21.39% YTD


Electrobras historia


84% av elektriciteten från vattenkraft, dvs "Ren energi".


Staten är majoritetsägare